För oss som arbetar på Skandionkliniken är det smått overkligt att Maria Furberg nu ska gå i pension. Hon har varit med sedan starten av Skandionkliniken och hon känner byggnaden och verksamheten utan och innan. På kliniken måste vi nu hitta nya sätt att hantera kniviga frågor och situationer än det vi är vana vid – att fråga Maria. Men vi tar det från början. Marias resa inom strålvärlden började långt innan Skandionklinken, närmare bestämt i slutet av 1970-talet.
1979 var Maria färdig radioterapiassistent, som yrket hette på den tiden. Hon pluggade i Umeå och yrkesvalet var lite av en slump.
– Jag hade från början tänkt bli arbetsterapeut, men jag sökte även andra utbildningar för att ha lite att välja på. När jag kom in på radioterapiassistent tyckte jag det verkade intressant, och det har jag aldrig ångrat.
Som äkta norrlänning älskar Maria surströmming. Varje år ser hon till att det blir surströmmings- & kräftskiva på Skandionklinikens altan.
– På den tiden var man så eftertraktad som arbetskraft att Akademiska sjukhuset ordnade bostäder till oss som började. Jag fick en tvårumslägenhet i Gottsunda och flyttbidrag för att flytta från Norrland, där dom inte kunde erbjuda jobb.
Nästa arbetsplats var strålbehandlingen på Radiumhemmet i Stockholm där Maria stannade i 26 år. Där arbetade hon med röntgenbestrålning, brachyterapi, simulator, CT men främst på behandlingsacceleratorer.
Strålbehandling i privat regi
På Radiumhemmet hade Maria flera roller. Innan hon lämnade var hon chefssjuksköterska för en strålbehandlingsavdelning.
Nästa steg i Marias karriär var både spännande och ovanlig. 2007 började hon på Sveriges första och hittills enda privata strålbehandlingsklinik. Den hette Ray Clinic, låg i Knivsta och behandlade patienter med bröst- och prostatacancer. Ray Clinic hade landstingsavtal och försäkringsavtal, de behandlade patienter från Radiumhemmet på KS och även en del utlandssvenskar.
– Det var ett spännande uppdrag att vara med om att starta en privat klinik. Inte alltid så enkelt när man inte har ett landsting i baken.
Tiden på Ray Clinic blev kort, efter bara drygt två år gick företaget i konkurs.
Maria började då som avdelningschef för strålbehandlingsavdelningen på Akademiska sjukhuset, där även brachyterapin och The Swedbergs protonbehandling ingick. Planeringen för Skandionkliniken var i gång och Maria blev involverad i det vårdråd som bildats, en sammanslutning av alla avdelningschefer vid universitetsklinikernas strålbehandlingsavdelningar. Gruppens uppgift var att planera Skandionklinikens verksamhet utifrån ett patient- och behandlingstekniskt perspektiv.
Så här såg Skandionkliniken ut när Maria började som vårdenhetschef.
I februari 2013 fick Maria tjänsten som vårdenhetschef för Skandionkliniken.
– Jag tycker om utmaningar och att vara med och utveckla/ prova nya saker, så jag blev jätteglad när jag fick jobbet.
Detta var innan kliniken var byggd så Maria och hennes Skandionkollegor Olle Mattsson, Håkan Nyström, Christina Vallhagen Dahlgren och Susanne Eriksson arbetade i region Uppsalas lokaler på Slottsgränd. Ganska snart blev de dock förflyttade till byggbaracker som placerats intill tomten där kliniken börjat byggas.
Maria vid invigningsceremonin av Skandionkliniken den 14 dec 2014 på Uppsala slott.
– Det var ganska rörigt och krångligt men det var också roligt att på nära håll följa hur kliniken växte fram.
Det förberedande arbetet var minst sagt mångskiftande. Maria var involverad i allt från processkartläggning, riskanalyser, personalplanering till rena inredningsdetaljer. I arbetet ingick även studieresor till andra protoncenter i världen.
Maria testar ett huvudstöd inför klinisk start på Skandionkliniken, aug 2015.
– Jag inledde ett samarbete med blivande vårdenhetschefer för protonanläggningar som höll på att uppföras i norra Europa, ett nätverk som har vuxit då fler protonanläggningar byggts. Det består bland annat av center i Groningen, Delft, Leuven, Manchester, Århus och Essen. Vi utbyter erfarenheter om bland annat personalfrågor, utbildningar, utveckling och arbetsflöden.
Yrkesliv i ständig utveckling
Förberedelsearbetet gick i mål den 31 augusti 2015 då de första patienterna behandlades vid kliniken. Sedan dess har Maria ansvarat för personalen som gett drygt 51 000 behandlingar till nästan 2 000 patienter.
När du tänker tillbaka på dina 43 år med strålbehandling, vilka är de största skillnaderna mellan 1979 och 2022?
– Det är så mycket att det är svårt att välja. Framför allt har tekniken och behandlingsmetoderna utvecklats enormt. Kvaliteten och patientsäkerheten/omvårdnaden är mycket större i dag. Det är utvecklingen som hela tiden sker i alla områden inom strålterapin som har gjort det intressant och fått mig att stanna inom strålvärlden i 43 år.
Den 15 december arbetar Maria sin sista dag – vi kollegor kommer då att buga, tacka och hurra för en strålande insats!
/Lena Biörnstad, Skandionkliniken