Som en del av regeringens särskilda cancersatsning för 2022 efterfrågades en tydlig bild av läget för svensk strålbehandling i jämförelse med övriga nordiska länder. I september var arbetsgruppen som leddes av Kjell Bergfeldt klara med benchmarkingen. Den visar att Sverige ligger efter inom flera viktiga områden. Jämfört med Norge och Danmark har vi bland annat längre väntetider, lägre grad av införande av ny teknik och mindre forskning.
Länkar
– Rapport: En framtidssäkrad strålbehandling
– Nordisk strålbeh. En benchmarkingstud
Väntetider
En reflektion som Kjell Bergfeldt gjorde när han arbetade med intervjuerna till benchmarkingen är att de i Norge och Danmark är mer angelägna om att nå uppsatta mål för väntetider. Att de har ett annat fokus på måluppfyllnad än vi har i Sverige.
– Det kan bero på krav som kommer uppifrån: Sjukvårdsministern ställer frågor om väntetider till regiondirektörerna. För att de ska kunna svara behöver de ha uppgifter från klinikerna. Om målen inte uppnås rapporteras det som en avvikelse. I Sverige är inte väntetider lika viktigt när vi följer upp cancervården.
Kjell Bergfeldt tror att vi har mycket att lära av våra grannars arbetssätt eftersom det skapar motivation till ständiga förbättringar inom området
Införande av ny teknik
Benchmarkingen visade också att Sverige ligger efter när det gällde införandet av ny teknik och nya metoder i strålbehandlingen. Enligt Kjell Bergfeldt har Sverige varit sena med att införa ny strålningsteknik ända sedan början av 2000-talet.
– När vi till exempel införde intensitetsmodulerad strålbehandling, IMRT och VMAT-teknik, där strålapparaten roterar runt patienten så att strålningen träffar från många håll, var de implementerade sedan länge i andra länder.
En orsak till att vi är sega med att införa ny teknik är personalbrist, tror Kjell Bergfeldt.
– För att föra in ny teknik behövs samarbete mellan flera yrkesgrupper. Det behövs fysiker som gör beräkningar kring hur utrustningen kan användas, det behövs läkare som bedömer den medicinska nyttan och strålningssjuksköterskor som gör tester i behandlingsrummet. Brister en länk i kedjan bromsas införandet. Det räcker inte med en hungrig och utbildningsinriktad fysiker. Saknas de andra yrkeskategorierna finns inget utrymme för utveckling av ny teknik.
Mindre forskning
Att bristen på strålforskning är ett allvarligt problem framgår tydligt i benchmarkingstudien: ”Konsekvenser av brister inom forskning och utveckling kan komma att bli mätbara i en snar framtid. […] det samlade resultatet av benchmarkingen manifesterar en påtaglig risk att vi snart kan behöva acceptera att svenska patienter inte får del av den bästa behandlingen.”
Studien visar att Danmark lägger betydligt mer ekonomiska resurser på forskning än vi gör i Sverige. Men det är inte bara mer pengar som behövs. Även inom forskning är personalbrist ett stort problem.
– Sverige saknar handledare – seniora forskningsmeriterade läkare som kan starta studier, handleda doktorander och söka forskningsmedel. En bakgrund till detta är att många som var aktiva inom strålbehandling försvann från området under 2000-talet. Många sökte sig till medicinsk behandlingsforskning. Strålning ansågs inte lika hett eftersom utvecklingen gick långsammare och resurserna var mindre.
Hur vända utvecklingen?
Kjell Bergfeldt anser att Sverige skulle behöva tydliga mål inom cancerområdet i allmänhet och inom strålbehandling i synnerhet. Kanske inom ramen för en cancerplan. Han skulle även gärna se en ny cancerstrategi som hanterar de delar där den tidigare strategin från 2009 inte räckt till. I den nämns strålbehandling ytterst lite och översiktligt. Ett annat exempel är kompetensförsörjningen. Där återstår mycket att göra.
Samarbete är en annan viktig sak för att vi ska kunna vända utvecklingen. Många aktörer måste jobba tillsammans och på olika nivåer.
– Benchmarkingstudien kan fungera som ett underlag i det arbetet, den ger en gemensam lägesbild att utgå ifrån. Inom Svensk Strålonkologisk Förening kommer vi fortsätta att lyfta frågor ur benchmarkingen, bland annat vid vårt årliga möte som 2023 äger rum i Kalmar 23–24 mars.
/Lena Biörnstad, Skandionkliniken