Peter brinner för Skandionbarnens bästa

Skandionkliniken och Akademiska sjukhuset har ett nära samarbete vid protonstrålning av barn. Akademiska sköter bland annat narkosen när barn behöver sövas inför behandlingen. Peter Frykholm som är barnanestesiolog var med och startade narkosverksamheten vid Skandion 2015. Hans mål är att få mindre att göra. En fråga han brottas med är: ”Hur kan vi minska antalet barn som behöver sövas”.

Vid strålbehandling är det viktigt att patienten ligger helt stilla. Barn kan därför behöva en lätt narkos. På Skandionkliniken ansvarar narkospersonal från Akademiska sjukhuset för detta. Ett samarbete som fungerat bra i snart åtta år.

När kliniken startade övervägdes flera alternativ för att lösa behovet av narkos. Till exempel att Skandion skulle anställa egen narkospersonal. Men eftersom antalet barn som behandlas varierar stort skulle det bli svårt att med en fast personalstyrka, slog man fast.

Man valde i stället att köpa narkoshjälp från Akademiska. En flexibel lösning där tjänsten kan anpassas utifrån patientsituationen.

– Det är en modell som borgar för hög kvalitet. Narkosen görs av ett barnanestesiteam med stor erfarenhet av att söva barn i olika sammanhang. Vi har hittills inte haft några allvarliga komplikationer vid sövning av Skandionbarnen. Nyckeln till det är en välfungerande samarbetsmodell, säger Peter Frykholm.

Positivt att tjänstgöra på Skandion
Alla barnnarkosspecialister vid Akademiska sjukhuset förväntas tjänstgöra vid Skandionkliniken vid behov. Narkosteamet består av en läkare, en sjuksköterska och en undersköterska. Peter Frykholm kan inte minnas att någon av hans kollegor varit negativ till att emellanåt arbeta på Skandion.

– De ser det som en positiv erfarenhet att få en inblick i protonstrålning, de får ytterligare en färg i paletten, kan man säga.

Narkosen som används vid strålbehandling är i stort densamma som vid till exempel en operation, men patienten sövs inte lika djupt. Man använder ett läkemedel som heter propofol eftersom det är ett säkert och effektivt sömnmedel som dessutom ger ett behagligt uppvaknande. Vid narkos för operation behövs även andra läkemedel som till exempel är muskelavslappnande eller smärtstillande, men för protonstrålning brukar det räcka med propofol.

– Denna metod kräver dock samma övervakning av andning och cirkulation, och det krävs samma beredskap för akut livräddning, som vid tyngre narkos.

Hur minska antalet narkosbarn?
Barnen som behandlas vid Skandionkliniken får vanligtvis behandling fem dagar i veckan under sex-sju veckor. Även om de flesta barn inte mår direkt dåligt av narkosen är det av många skäl bättre om de kan strålbehandlas utan sövning.

En fråga som intresserar Peter Frykholm är hur vården kan stötta och hjälpa barn till att kunna ligga stilla vid strålbehandlingen och slippa narkos. En sak han noterat i sitt internationella nätverk är att sövning vid strålbehandling av barn skiljer sig åt i olika delar av världen.

På ett sjukhus i Frankrike klarar till exempel hälften av alla 2–3 åringar att strålbehandlas utan narkos. I femårsåldern sövs bara en femtedel av barnen. I Sverige sövs de allra flesta upp till sex-sju-årsåldern.

– Det här skulle vi behöva studera närmare. Handlar det om kulturella skillnader eller gör de på annat sätt vid själva behandlingarna? Jag har också sett exempel från Kanada som visar att man med verkligt god kontinuitet bland personalen har kunnat dra ner på antalet narkoser. Kanske skulle även Skandion vinna på att schemalägga så att barnen får träffa samma behandlingspersonal i större utsträckning?

Problem med skavande masker
Anledningen till att barnen behöver sövas kan skilja sig åt. Förutom att de som är små har svårt att hålla kroppen i schack, kan känslan av klaustrofobi vid användning av behandlingsmask vara en anledning till att barnen behöver narkos. Ett annat problem som Peter Frykholm ser är behandlingsmasker som skaver eller till och med ger trycksår.

– En mask som sitter illa kan göra så att det blir svårt att hålla fri luftväg, men också att patienten får ont eller till och med trycksår. Maskerna tillverkas vid patienternas hemmakliniker och vi märker att klinikerna är olika bra på att göra masker. Vi som arbetar med strålbehandling behöver bli bättre på att informera om hur masker ska göras och vi behöver i större utsträckning göra om masker som inte håller måttet.

/Lena Biörnstad, Skandionkliniken