Tre-fyra gånger om året lämnar Magnus Karlsson sin tjänst som sjukhusfysiker på Umeå universitetssjukhus för att i stället arbeta på Skandionkliniken i Uppsala. Han är en av cirka 20 fysiker som regelbundet arbetar vid kliniken enligt ett roterande schema.
Arbetsmodellen som tillämpas vid Skandionkliniken bygger på principen distribuerad kompetens. Det innebär att de onkologiska klinikerna vid Sveriges universitetssjukhus förbereder patienterna inför behandlingen. Det innebär också att de bemannar också Skandionkliniken med fysiker och läkare. Denna rotationspersonal arbetar tillsammans med klinikens anställda. Tanken är att skapa nära samarbeten och främja kompetensutbyte.
I Umeå är de tre sjukhusfysiker som delar på Skandion-arbetet, som totalt uppgår till tio veckor om året. De tjänstgör en vecka åt gången och i schemat ligger två kvällspass. Under veckan i Uppsala bor de i någon av klinikens lägenheter som ligger i närheten.
Vilka fördelar ser du med rotationstjänstgöringen?
Det ökar förståelsen mellan oss som samarbetar. Vi och dom-känslan blir mindre. Skandionkliniken, som ju är en lite verksamhet, får in perspektiv utifrån. Vi som kommer till Skandionkliniken får inblick i hur protonstrålbehandlingen går till, i praktiken.
Finns det några nackdelar med rotationen?
Det skulle vara att vi som bara arbetar ibland inte är lika effektiva som Skandionklinikens anställda. Jag tror dock att fördelarna väger upp detta.
Hur upplever du det att åka till Skandionkliniken?
Det är ett unikt tillfälle att nätverka. På Skandion träffar jag kolleger från andra kliniker och det är värdefullt att få ta del av hur de gör. Vi sjukhusfysiker har inte så många sådana tillfällen. Jag tycker också att det känns bra med lite egentid – jag bor nära och får bra frukost på Hotel von Kraemer.
Vilket arbete utför ni rotationsfysiker på Skandionkliniken?
Vi arbetar mycket med kvalitetssäkring. Det betyder att vi kontrollerar att behandlingsplaner som tagits fram stämmer överens med strålningen som ska ges.