Ger protonstrålning färre biverkningar vid behandling av analcancer? Den frågan ville Vårdprogramgruppen för analcancer få besvarad. Professor Björn Zackrisson, Umeå universitet, fick därför i uppdrag att bilda en arbetsgrupp med syftet att genomföra en forskningsstudie. Resultatet blev Swanca som startar efter årsskiftet. Under fem år kommer hundra patienter att följas: 50 får strålbehandling med protoner och 50 med fotoner.
De flesta patienter med analcancer behandlas med fotonstrålning, den vanliga typen av strålning, och cytostatika. En kombination som orsakar biverkningar i form av störd blodbildning hos cirka hälften av patienterna. Genom att stråla med protoner istället för fotoner hoppas forskarna bakom Swanca att biverkningarna ska bli färre och/eller lindrigare.
– Vårt fokus ligger primärt på tidiga biverkningar, det vill säga besvär som uppstår under själva behandlingen och upp till tre månaderna efter. Främst är det skador på benmärgen vi utvärderar, säger Björn Zackrisson.
Fördel protoner
Den primära skillnaden mellan strålbehandling med protoner och fotoner är hur strålningen fördelar sig i vävnaden. När fotonstrålning används vid behandling av analcancer bestrålas i princip hela bäckenområdet. Med protonstrålning bestrålas endast cirka hälften av bäckenbenet, visar genomförda datorsimuleringar.
Att kunna minska strålningen mot bäckenet har stort värde för patienterna. Skelettet i bäckenet innehåller ca 40 procent av den benmärg som är involverad vid bildandet av blod. En minskad mängd strålning mot bäckenet kan medföra färre allvarliga fall av störd blodbildning, vilket är betydelsefullt både för patientens välmående och för möjligheten att kunna genomföra en optimal cytostatikabehandling. Försämrade blodvärden kan göra att dosen cytostatika måste sänkas för att patienten ska klara av den. Med mindre skador på benmärgen kan patienten få full dos cytostatika och – totalt sett – en mer effektiv behandling.
Utreder även sena biverkningar
Med protoner kan även vävnader som ligger bakom tumören undkomma strålning, till exempel kan mag-tarmpaketet och urinblåsan skonas i högre utsträckning. Det kan innebära att även de sena biverkningarna – problem som märks av flera månader, eller år, efter avslutad strålbehandling – blir färre.
– Vi kommer att följa patienterna under fem år för att vi även ska kunna studera bieffekter som till exempel avförings- och inkontinensproblem.
Swanca bygger i hög grad på patientrapporterade data. Patienterna skattar själva sin fysiska och psykiska hälsa genom att fylla i enkäter. Denna del av studien görs i samarbete med omvårdnadsgruppen ProtonCare, som forskar kring flera olika diagnosgruppers livskvalitet i samband med protonstrålbehandling.
Rekrytering av patienter
Rekryteringen av de första patienterna till studien beräknas starta i början av 2021. De som är aktuella för studien har lokalt avancerad analcancer, vilket är ungefär hälften av de cirka 150 personer som drabbas varje år i Sverige.
– Vi räknar med att det kommer att ta cirka fyra år att rekrytera 100 patienter. Den största utmaningen är att värva 50 patienter till protonbehandling.
Erfarenheten säger att det ofta är svårt att få patienter till studier om protonstrålbehandling. En anledning är att behandlingen bara finns vid Skandionkliniken i Uppsala. De patienter som inte bor i närheten av Uppsala måste alltså vara hemifrån under behandlingstiden, det vill säga fem-sex veckor. Det får många att avstå.
När det gäller Swanca finns dock förhoppningen att rekryteringen ska gå enklare. Analcancer behandlas i dag bara vid universitetsklinikerna i Lund, Göteborg, Uppsala och Umeå, vilket betyder att många patienter inte kan få behandling vid sitt hemmasjukhus.
– De måste alltså bo på annan ort under sin behandling, oavsett om de väljer att delta i studien eller inte. Vi hoppas att det minskar steget att tacka ja till studien och Skandionkliniken.
Resultaten viktiga ur flera aspekter
Björn Zackrisson känner inte till någon internationell studie kring protonstrålning vid analcancer.
– Då de flesta protoncentra i världen finns sig i länder med helt andra ersättningssystem för sjukvård än de svenska/nordiska kan det vara mycket svårt att genomföra en typ av studier där man lottar patienter till olika behandlingsmetoder.
Resultaten från Swanca kommer därför sannolikt även att bli betydelsefulla internationellt – och även för andra cancerdiagnoser som kräver strålbehandling mot bäckenet, till exempel gynekologisk cancer och prostatacancer.
Lena Biörnstad, Skandionkliniken