Trygga barn med hjälp av datorspel – nytt forskningsprojekt

Kanske är det inte konstigt att många barn tycker att det är skrämmande att få strålbehandling. Har du svårt att ligga stilla så måste du sövas vilket oftast är fallet för de yngre barnen vid varje behandling. Alla barnen lämnas ensamma i behandlingsrummet – en högteknologisk miljö och de behöver ligga helt stilla för att behandlingen ska ges på rätt ställe.

För att minska rädsla och oro behöver barnen vara väl förberedda. Men hur lyckas man med det? I ett nytt forskningsprojekt undersöks om ett datorspel kan underlätta strålbehandlingen för barn och ungdomar.

”Strålningsvärlden och jakten på de nyfikna mojisarna”, som spelet heter, har utvecklats i samarbete med institutionen för speldesign på Campus Gotland. Spelet går ut på att barnen får bekanta sig med miljön och utrustningen på behandlingskliniken och de får även lära sig vad strålning är och varför den används.

– Spelet har tagit cirka två år att utveckla. Nu ska vi, tillsammans med interaktionsdesignforskare vid institutionen för informatik och media, ta reda på om och hur det fungerar, säger Catarina Cederved som är barnsjuksköterska, doktorand och projektledare. Ansvarig och handledare för forskningsprojektet är Gunn Engvall vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa i Uppsala.

Barn mellan 5 och 14 år kommer få en inbjudan att delta i forskningsprojektet och får då en chans att testa spelet. Hälften av dem får börja spela sex dagar innan behandlingsstart vid Skandionkliniken i Uppsala. Den andra hälften får tillgång till spelet tre dagar in i behandlingen.

– Det breda åldersspannet gör att alla delar av spelet kanske inte tilltalar alla åldersgrupper. Men det finns moment anpassade för olika åldrar mellan 5 och 14 år. Utifrån resultatet kan vi sedan se om spelet ska utvecklas vidare för olika åldersgrupper.

Effekterna av spelet studeras före och under strålbehandlingen. Man jämför också de två grupperna med varandra, eftersom de får spelet vid olika tidpunkter.

Utvärderingsprojektet kommer att inkludera 60 barn och beräknas ta maximalt två år. Barnen får, vid fyra tillfällen, svara på frågor i ett formulär. Frågorna handlar bland annat om oro, distraktionsmetoder och hur barnet upplever strålbehandlingen. Föräldrar får också svara på frågor om deras oro vid behandlingsstart. Det kommer också att göras också intervjuer med 12 barn och 24 föräldrar.

Vilken är den största utmaningen med att använda datorspel som kognitivt hjälpmedel?
– Det är nog att barnen inte spelar helt på sina egna villkor. Vi som utvecklat spelet vill att de ska uppnå något som de själva kanske inte är intresserade av. Det kan förta spellusten och göra att vi missar målet.

Förutom att ge information och en känsla för hur strålbehandling går till, kan spelet även fungera som en utgångspunkt för samtal mellan barnen och föräldrarna.

– Det är inte alltid lätt för föräldrar att prata med barn om svåra saker. Att låta barnet berätta vad hen gör i spelet kan vara ett sätt att skapa dialog. I förlängningen kanske det även kan skapa en större förståelse hos syskon till det sjuka barnet om vad hen är med om.

Vad önskar ni att utvärderingen av spelet ger för resultat?
– Att barnen känner att behandlingen kommer att gå bra. Att de har fått kunskap och insikt som gör dem trygga i sig själva, så att de blir mindre beroende av vad sjukvårdspersonalen berättar för dem.

/Lena Biörnstad, Skandionkliniken